Trotsade mitt lata jag och gav mig ut på en runda runt sjön efter jobbet. Efter en stund upptäcker jag att W bara har en handske på sig. Jag ser knappt mina egna fötter i mörkret (bara en aning överdrivet;) så någon handske ser jag inte heller till. Tur då att jag har mina dunhandskar med, på med ena av dem över den lilla kalla handen. Ganska praktiskt med handskar som räcker upp till armhålan, den satt säkert under resten av promenaden och W verkade nöjd med att ha fått en hand lik en jätteklo :)
Bild från gårdagens utflykt.
En lugn bild. jag tycker om att klippan tonar ut i vattnet och möter den andra udden, lika mjukt tonande mot den bleka himlen/Brita
SvaraRadera