I förra veckan klurade W ut hur han för egen maskin kan ta sig upp och ned för trapporna här hemma. Så numera kryper han överallt och han verkar riktigt njuta av sin nyfunna frihet. Häromkvällen hittade jag honom i mörkret i det innersta rummet på entréplan. Så mörker verkar inte skrämma honom, i alla fall inte så länge han har "nya marker" att upptäcka ;)
Han verkar även ha fått längre armar den senaste tiden, ingenting står säkert längre. Idag lyckades han riva ned en orkidé som stod på ett av våra fönsterbrädor. Som tur var föll krukan inte på honom, men han blev rejält rädd av smällen och alla skärvor som flög ut över golvet, stackaren.
Ja de där långa armarna brukar nå överallt :)) Vilken tur att han inte gjorde sej illa...
SvaraRaderaLillkillen da', vilken tur det gick bra! Han är så söt, lik dig;)
SvaraRadera/jessica